Jag älskar katter.
Perser-katter speciellt.
Det dumma är att jag tycker att det kan vara djurplågeri att ha en.
(Hej dubbelmoral eller nåt.)
Vi har två perserkatter, och det är så hemskt när dom är förkylda.
Dera smala näsgångar är ju inte normala.
Sen rinner det från ögonen.
Skulle man lämna en perser ensam i flera dagar skulle ögonen gegga ihop helt.
Ändå har jag köpt två stycken.
Jag är en dålig människa.
Men Bernard, han jag har i min lägenhet, är så underbar.
Den andra katten, som heter Nikita, men som vi kallar för Lill-grisen, är också underbar på sitt sätt.
Mest mot mamma dock, haha.
Dom är som mor och dotter.
Jag känner mig hursomhelst dum som äger två perserkatter, men dom är ju för härliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar